Linas blogg

I morse när han gick satt jag på golvet (det gör jag nästan alltid, våran heltäckningsmatta är ganska mjuk) strategiskt så han hela tiden var tvungen att gå runt mig när han plockade ihop sina grejer, tröja, jacka, väska osv.
Jag vet att han inte skulle gå utan att säga hejdå men genom att sitta där känner jag mig ändå lite mer säker. Säker på att han inte tänker skynda iväg för mycket för att jag är klumpig och spiller hela tiden, för att jag fnittar åt allt som om jag vorde 13, för att jag babblar om strunt i timmar som en 3 åring, för att jag gett honom fyra små sugmärken på halsen, för att jag tycker om honom så mycket att jag inte kan vara annat än brutalt ärligt migsjälv. 
Han kom iväg lite sent till jobbet, som alltid...