Fin lägenhet och krävande män

Idag var jag på topphumör när jag kom till jobbet. Även fast jag hade så bråttom dit att jag inte hann hämta nya kläder utan fick jobba i gårdagens och dessutom var alldeles svettig efter att ha stressat i det varma vädret (yes, idag har det vart superfint väder). Anldeningen till både stressen och lyckan var för att jag och Jon hade kollat på ett nytt rum innan vi började jobba. Ett rum i en lägenhet vid Russel Square! Det vill säga jättecentralt. Jag kan gå till mitt jobb vid Piccadilly Circus, så sweet. Dock är det klart dyrare än vårat rum nu, men samtidigt inte så mycket dyrare eftersom jag just nu lägger 30 pund på resekort per vecka och ca 5 i veckan på räkningar. I den här lägenheten behöver jag inget veckorkort, utan kan för det mesta gå överallt eller ta bussen och alla räkningar ingår och den är faktiskt bara 20 pund per person dyrare. Så vi tjänar alltså nästan på det. Rummet hade just nu ingen säng, men en soffgrej man kunde sova i och en säng skulle fixas tills dess att vi i så fall skulle flytta in. Annars var den väldigt gullig, ljus och hade fin utsikt i typ alla rummen. Det allra bästa var det faktum att man kunde gå ut på taket till huset, jättefint! Tänk att sitta där soliga dagar och sola och dricka ett glas vin. Hoppas verkligen vi får den! Ska dit imorgon och dricka te med de som bor där så vi får träffa den andra killen som bor där också då vi bara träffade den ena idag. Det enda riktigt dåliga med den var att den inte hade nån tvättmaskin. Detta innebär att man får gå till ett sånt där tvättställe som i amerikanska filmer och tvätta sina kläder. Lite jobbigt, men jag tror jag kan stå ut med det för den lägenheten.

Ikväll ska jag och Jon gå ut. Antagligen ska vi träffa Aldemar och jag ska fortsätta mina försök att få med mig Kameron också. Fred ville att jag skulle komma på nån fest men jag känner inte för det. Vill dessutom inte dissa Jon och Aldemar för det. Men nu känner jag mig hemskt för han lät så besviken i telefon. Men det är alldeles för seriöst att typ träffa hans vänner. Varför ska saker alltid bli så komplicerade, trodde att det här var på den nivån jag ville hålla det på men tydligen inte och nu måste jag antagligen ha ett sånt där jobbigt samtal med honom. Jag är så dålig på sånt här :(.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0