Varför ska även bra val vara svåra?

Är helt förstörd över nåt jag borde vara glad för. Jag har möjlighet att hyra en toppenbra lägenhet!
...men jag kanske inte vill hyra den.

Det är min vän Lovisas lägenhet som verkligen är jättefin och inte speciellt dyr som jag ska hyra möblerad av henne i andrahand. Egentligen är det ju jättebra på så många sätt, lättare att ta mig hem från jobbet sena kvällar, billigare busskort, kan ta hem folk som jag vill och en massa annat. Men framförallt är det väl kanske på tiden...
För jag borde ju flytta hemifrån. De tycker alla, inklusive jag själv.
Jag tycker inte om borden, de är så skuldbeläggande.

Jag är en sån där osjälvständig jobbig människa som inte är ett dugg impulsiv.
Jag hatar sådana människor. Jag har fått för mig att de är trångsynta.
Men jag är fan med en sådan människa själv...
Jag vill inte vara sådan men jag är det ändå. Jag försöker vara äventyrlig och självständig men misslyckas eftersom jag inte trivs med det.
Jag är så jävla kass.

Finns ju fler anledningar till att jag inte ska ta erbjudandet om lägenheten än att jag kanske inte vill framförallt ekonomiska anledningar, kommer kanske inte kunna spara de pengar jag behöver spara för att få ihop till min resa, dessutom hade jag ju tänkt bege mig på den i april så jag kommer ju bara hyra lägenheten i 3 månader och sedan rubbar det lite min livsplanering just nu (Hur var det nu med impusiviteten, Lina?).

Vill så gärna motbevisa alla och framförallt mig själv och ta lägenheten, för jag vill ju ha den den. Hade vart asnice att ha en lägenhet själv. Även om den kommer vara tom och ensam, gillar att ha människor omkring mig. Är därför jag trivs så bra hemma för jag har ju hela tiden min familj omkring mig och jag gillar att umgås med min familj.
Men det är kanske mest för min familj jag kanske behöver bevisa för att jag klarar av att göra nåt själv.

Vet seriöst inte längre om jag skyller ifrån mig på det ekonomiska eller om det faktiskt är en seriös ursäkt. Är ju så mycket jag inte kan göra om jag tar lägenheten, som jag inte kommer ha råd med. Känner att jag har inte så många möjligheter att leva såhär billigt men tjäna så mycket pengar som jag gör nu. Vill till viss del ta vara på den tiden (även om jag inte gör det med helt gott samvete).

Varför är det här så gräsligt jobbigt?!!

Vad, vad, vad ska jag göra? Jag vet då inte...

Jag vet bara att jag är en jävla loser.
Jag är 21 år, bor hemma och jobbar som servitris. Jag men skriv ett L i pannan på mig så är det klappat och klart.
En lägenhet hade kanske vart bra för självkänslan.

Ska ge svar till Lovisa imorgon och känner jag mig själv kommer jag tacka nej.
Skulle vilja som sagt så gärna vilja motbevisa mig själv, men vill ju inte tacka ja av bara den anledningen heller. Finns ju som sagt negativa sidor annat än att jag är en jävla tönt. Vill ju inte rusa in nåt som sedan kommer kosta mig min resa eller liknande.

Blev ett rörigt inlägg, men jag känner mig rörig. Hoppas ni fattade lite i alla fall.

Uscha. Ska försöka sova på saken nu.

Nattnatt.

Kommentarer
Postat av: Ellen

Jag fattar. Jag e precis lika dan själv. Antagligen den minst impulsiva människan som finns. Men det är jag det, och man ska inte behöva ändra sig själv för att sluta vara en loser. Var stolt över ditt L i pannan och glad över att du går din egen väg, framförallt var glad över att du trivs med din familj det är ju inte alla som gör. Nu har min mamma gjort frukost till mig, hur stort L får inte jag i pannan nu då?! Ähh vi tillhör ju samma L-gäng så jag tycker att vi ska vara stolta. Du fattade rätt beslut!

2008-11-08 @ 10:17:37
URL: http://[email protected]

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0