Stress, ångest och begynnande panik

Högskoleprovet på lördag. Stress! Har redan gett upp typ. Kommer aldrig skriva nåt vettigt resultat så jag kommer aldrig komma in på läkarprogrammet. Så nu sitter jag och letar efter nåt att göra med med mitt liv istället för att plugga. Nej, jag är inte alls en quiter. Jag är bara kass. Allt jag vill göra med mitt liv är antingen hopplöst att komma in på utbildningen på eller så finns det inga jobb. Eller så finns det jobb men man måste vara lite tuff och handlingskraftig för att få dom, jag är varken eller. Jag är bara kass. De ska ju göra så att det blir svårare att komma in på utbildningar med upplästa betyg nu också, så det är ju knappt nån idé för mig att läsa upp mina heller. Fan ta dom som gör det så svårt för oss som inte redan på gymnasiet visste vad vi ville göra med våra liv. Jag hade inte en tanke på att bli läkare då. Dessutom vet jag att jag skulle bli en bra mycket bättre läkare än nån liten weirdo unge som inte gjort annat än pluggat i sitt liv och inte har nån social komptens och inte kommer skaffa nån heller då den går direkt från gymnasiet till universitetet, så den kommer sluta som en såndär kufisk och konstig läkare som man inte tycker om att gå till. Kommer bli en bättre läkare en bratungarna också, som ska bli läkare för statusen och pengarna eller för att deras föräldrar vill att de ska ta över deras privatklinik. Varför kommer jag bli en bättre läkare? För att jag har liverfarenhet, jag har socialkompetens och mina arbetslivserfarenheter har gjort mig till en bra människorkännare (dock lite bitter också, men jag tror det går över när jag kommer ur resturangbranchen). Vill göra det här inte bara för att jag är intresserad av medicin som ämne (för det är jag) eller för pengarna eller statusen, för vore det bara det finns det annat att läsa typ biomedicin eller liknande eller om jag vill ha status typ juridik eller ekonomi, nej jag vill göra det här för jag vill hjälpa människor. Jag vill arbeta med något som känns viktigt och betydelsefullt. Vill dra mitt strå till stacken i att göra detta till en bättre värld. Låter kanske kliché men det är faktiskt så jag känner.

Ska fortsätta leta efter utbildningar och skit nu. Får se om jag får nån snilleblixt och känner att "det där är ju vad jag vill göra". Tvivlar dock på det, vet ju redan vad jag vill göra. Fan...

Kommentarer
Postat av: Nemi

om du inte bryr dig om pengar och status och verkligen vill hjälpa folk så satsa på sjuksköterska. läkare skriver mest intyg ändå.

2009-03-27 @ 00:08:09
Postat av: Nemi

då kan du dessutom åka ut som volentärarbetare och verkligen göra skillnad...det behövs massor med sjuksköterskor

2009-03-27 @ 18:35:07
Postat av: Nemi

då kan du dessutom göra massa volentärarbete, det behövs massor med sjuksköterskor här ute

2009-03-27 @ 18:36:02
Postat av: Lina

Jag har funderat på detta med sjuksköterska också och detta med volentärarbete, vilket jag verligen vill göra, läkare utan gränser i nåt år eller två efter jag är färdigutbildad. om jag inte har familj då vill säga för då får det bli senare ;). Det som gör att jag hellre vill bli läkare är främst två anledningar: För det första behövs det fler bra läkare, finns alldeles för få bra läkare, tycker alltid att sjuksköterskorna är jättegulliga och läkarna supermysko när jag har varit hos doktorn. Brist finns på båda så det behövs ju både läkare och sjuksköterskor. Den andra anledningen är att jag nog vill forska när jag blir gammal eller äldre, vill nämligen gärna jobba som barnläkare med inriktning mot bakterieologi (eller hur man nu stavar det) och skulle vilja forska om detta när jag känner mig färdig med själva läkargrejandet (vid typ 55-60 nåt). Sen ska jag nog ärligt erkänna att pengarna spelar in också. Väljer inte läkaryrket för att tjäna mycket pengar men kan däremot välja bort sjuksköterska för den dåliga lönen, som är skandalöst dålig. Men har som sagt gett detta med sjuksköterska lite i tanken ändå, har en mamma som är barnmorska så jag har nån att diskutera det med ;)

2009-03-28 @ 17:48:09
URL: http://linachanii.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0